Jag ska vara helt ärlig gällande min paddelpremiär. Det var jobbigt. Och det väckte en hel del tankar.
Om jag räknat rätt kommer min paddling längs Österdalälven bli cirka 35 mil. Idag paddlade jag drygt en mil och det tog mig knappt två timmar.
Jag kommer behöva hålla på cirka 70 timmar om jag håller samma fart som i dag. Jag vet inte om 6,3 km/h är en rimlig fart. Visserligen kommer jag paddla medströms, men jag antar att jag kommer att stöta på forsar, vattenfall, grunda partier mm där jag inte kan paddla utan måste kliva ur och antingen dra kajaken i vattnet eller helt enkelt lämna älven och dra den på vagn vid sidan av. Då kommer jag nog ha svårt att hålla 6,3 km/h.
Dessutom lyckades jag göra av med 750 kcal på knappt två timmar. 3750 kcal om jag klarar att paddla tio timmar per dag alltså. Plus det kroppen gör av med bara av att finnas till. Jag kommer att behöva släpa på en hel del energi. Är det verkligen rimligt med så stor energiförbrukning? Premiärturen gick en hel del i tuff motvind, och när jag rundade udden var det stundvis höga vågor att parera. Kanske är det inte lika ansträngande att paddla i älven?
Men det som oroar mig är tristessen. Kommer jag stå ut med mig själv i 70 timmar? Jag är ju en rätt social person som nu ska vara ensam i vildmarken länge länge. Jag inser att jag också är en adrenalin-junkie. Den roligaste sträckan på paddlingen var när jag fick parera vågorna som kom från det mer öppna havet, och när jag fick surfa på vågorna i medvinden. Jag får helt enkelt hoppas på en massa kul forsar och utmaningar längs vägen i sommar.