Vad är egentligen ett äventyr?

Vad är egentligen ett äventyr?

Vad räknas som ett äventyr? När jag jämför min inställning till äventyr med de andra deltagarna i Adventure Academy inser jag att ambitionsnivån skiljer sig en del.

Någon kommer att vandra ensam i Sarek i 14 dagar och bära med sig alla förnödenheter, äta mygg och dricka myrvatten. En annan ska springa sex marathons sex dagar på raken och bära med sig all mat och energi som behövs under alla loppen. Ytterligare en ska släpa en surfingbräda på cykeln och cykla längs Spaniens kust för att kombinera surf och cykel i över 100 mil, och en annan ska vandra ensam tvärs över Sverige.

Mitt lilla paddeläventyr ter sig som en utflykt i sammanhanget. Jag kommer ju passera orter som Idre, Särna, Älvdalen och Mora. Den största utmaningen är kanske att hinna fram till dem innan affärerna stänger? För inte tänker jag leva på torrfoder och älvvatten hela tiden. 

Nej jag vill äta lite gott, dricka kaffe och ta en gofika, kanske till och med en kall öl ibland, bada och slänga ut en rev för att testa fiskelyckan längs vägen.

Måste ett äventyr innebära att man är helt "självsupporterad" lider lite och lever farligt?

Leva lite farligt får jag liksom alltid på köpet. Jag har en tendens att klanta till saker och ting. Min familj liknar mig ofta vid farbror Melker i Saltkråkan. Ni vet han som ramlar av taket, faller i vattnet och ställer till det för sig. Kul att kajaken jag ska paddla heter Melker. Det kan inte vara ett sammanträffande!

Men det räcker så. 35 mils paddling, risken att ta fel älvförgrening och hamna i ett oplanerat vattenfall, en stor fors eller en skjutövning i Trängslet är tillräckligt med äventyr för mig. Jag kan unna mig att lägga till i en by, gå in på mataffären och köpa lite grillkorv ena dagen, sätta mig på lokala pizzerian andra dagen för att en annan kväll grilla egenfångad fisk på lägerelden.

När vi förra helgen gav oss ut på en kort paddeltur efter att vi i äventyrsakademin fått tekniklektion av Emil på Melker of Sweden var det så klart tänkt att vi skulle slå upp våra tält och därefter laga vår egen mat antingen över öppen eld eller i våra gasolkök.

Men ...
När vi paddlade längs stranden gled vi förbi ett gäng killar som stod och fiskade och grillade. Den ena ropade: 

– Vill du ha en korv bror?
– Ja tack gärna!
– Ketchup och senap bror?
– Ja, har du sötstark senap?
– Självklart bror! Vill du ha rostad lök på också?

Jag trodde de skämtade. Men vips så hade de fixat varsin korv till mig och Erik.

Det mest äventyrliga den kvällen blev att få tag på korven som killen sträckte ned från bryggan utan att välta med kajaken.

Eller okej. Att trassla loss mig från metreven som jag råkade paddla in i när jag skulle därifrån var lite äventyrligt, i alla fall med en nygrillad kabanoss i handen. Var det farbror Melker jag liknade?


Älterer Post Neuerer Post

Hinterlassen Sie einen Kommentar

Bitte beachten Sie, dass Kommentare vor der Veröffentlichung freigegeben werden müssen