Det blev lite knas med planeringen och förberedelserna.
Tanken var att paddla till Leksand för att äta en god räksmörgås och sedan bli hämtad med bil, lasta kajaken på bilen och åka hem.
Men … Murphys lag, eller min inre Farbror Melker ställde till det som vanligt.
Nycklarna till takräcket låg 30 mil bort.
Under räkmackelunchen öppnade dessutom himlen sig och åskan mullrade. Restaurangpersonalen tyckte synd om mig men hade inget ställe att förvara kajaken till nästa dag. Så det var bara att paddla hemåt.
3h paddling i finväder byttes till nästan 5h paddling i regn och stark motvind på hemvägen. Dessutom låg sittbrunnskapellet kvar i bilen så vågorna plaskade in när fören dök djupt ned under vattnet i vågdalarna.
Men jag tänkte att det här är en perfekt förberedelse inför mitt paddeläventyr som startar om 14 dagar. Tanken då är att göra ca 5 mil om dagen. (Dock medströms och inte i motvind).
Väl i land på andra sidan sjön efter sammanlagt 5 mil i kajaken lade jag den på vagnen och förberedde mig för dagens runstreak. Vinden hade mojnat och regnet avtagit så det hade börjat kännas rätt bra.
Det pågick ett bröllop på bryggan. En välklädd kille gick ned till vattnet och frågade om jag skulle köra bil. Jag trodde han skulle tigga till sig en skjuts. Men i stället sa han:
- Om du inte ska köra så får du den här av mig, och räckte fram en öl.
- Jag gifter mig på bryggan men tittade ned på dig och såg att du verkligen behöver en öl.
Vad rätt han hade!!!
Så om ni ser mig med den här blicken vet ni vad jag verkligen behöver 😀🍺
