Hej!
Det här med att sova på en bar klippa när det är vindstilla är ju trevligt. Men när det mitt i natten blåser upp är det inte lika trevligt.
Vid 03-tiden på natten tittade både William och Lowe på varandra i nyvaken förvåning över hur vinden tilltagit på sådant vis att den ven i öronen. Efter lite omplacering av materiel begav vi oss tillbaka till vår klippa för att försöka somna om.
Solen stiger upp över Stora Enso i Skoghall.
Sagt och gjort lyckades vi, trots frisk vind, somna om. Klockan var ställd till klockan 08:00 inför vår intervju med P4 Stockholm över telefon.
Efter genomförd intervju tog vi ett konsensusbeslut att avvakta med att ge sig ut då vinden fortfarande var rätt stark. Prognosen visade att det skulle mojna till eftermiddag vilket resulterade att vi gjorde det vi är bra på: att ta det lugnt och somna om.
Istället för att åka iväg tidigt på morgonen slutade det med att vi for iväg 14:30 efter vår sovmorgon till 11-tiden.
Vid de första paddlingstagen togs nästa gemensamma beslut, att försöka snedda över öppet vatten så mycket som möjligt för att komma ner så långt som möjligt på Värmandsnäs för att spara in på krafterna genom kortare sträcka.
Spegelblankt.
Övergången blev unik på många sätt. Delvis för den stekande solen som lös med full kraft konstant. Delvis för att det aldrig kändes som att vi kom fram till andra sidan, tro oss på den saken. Från att vi hoppa ned i kajakerna till att vi hoppade ut ur dem på näset visade klockan en tidsåtgång på hela sex timmar! Enligt mobilkartan skulle sträckan fågelvägen vara näsan tre mil men vi är övertygade om att det var mer än så.
Kvällsmål vid Värmlandsnäs.
Efter en gourmetmiddag à la snabbmakaroner bestämde vi oss för att fortsätta åtminstone en timme till för att ha kortare distans att avverka nästkommande dag. Dessa ord skrivs några kilometer på näset strax norr om Luröskärgård som skall paddlas igenom imorgon. Vi mår bra men är slita efter dagens paddling.
Allt gott,
//William